I helgen var jag och Filippa till Bollnäs. Hon är tre och det var dags för premiering. Hon är ju inte klar, har varit späd och outvecklad sedan dag ett kan man säga. Har hela tiden tänkt att Joodå, hon kommer komma. För det var samma sak med hennes syster Nelly, det tog tid, men blev så bra efter tre. Och det tror jag fortfarande Filippa kommer göra men hon behöver nog gå om en klass eller så, hennes kropp måste få mer tid att harmoniera med sig själv lite bättre.

Men, på tal om harmoni - hennes själ har verkligen fått det under de senaste månaderna. Jag skrev i vintras att hon var som ett asplöv och att huvudet ständigt var inställt på flykt. Under båda de senaste vintrarna har hon dagligen kommit in i stallet för lite müsli, men har bara gått genom utedriften där dörr finns in till stallet, så det var mer självvalt av henne. I stallet var okej att klappa henne men allt oväntat gav halv panik. I vintras fick hon också många promenader vilka hon gillade, bara grimman var på. Ute i hagen var det i princip omöjligt att komma fram till henne, så det kändes lite hopplöst när det åter var dags för sommarbete, kommer bli väldigt svårt att få tag i henne. Men, harmoni i själen, skrev jag nyss. I sommar har hon kommit fram själv så fort jag kommit in i hagen, vill ha klappar och pyssel och inga som helst problem att ta på grimma. I lördags skötte hon sig helt utmärkt, står helt själv i stallet och blir iordninggjord och åker själv i transporten hur lugn som helst. Vad glad man blir :). Så att premieringen endast gav det förväntade resultatet 37 poäng kändes inte som hela världen alls, hennes förändring denna sommar känns så mycket viktigare. Och som sagt, jag tror hon kommer med tiden.

Nedan bild på henne från hagen idag, i Bollnäs var jag själv och det var dessutom lite duggregnigt, så blev ingen då.

Pettersbacka Filippa
e I Learned From The Best
u Dressed For Success