Ja nu är vaccinering påbörjad på båda fölen, åkte i två svängar till Hökhuvud där distriktarna håller till. Tur att det inte är så långt, bara fyra kilometer. Även Ruta var med för att få påfyllning. Det första "lasset" var lätt att få på transporten, där åkte Xandra med Lilja och så Ruta. Lilja är ju en riktigt van resenär sedan hennes fölmönstring. Andra lasset var det lite värre med.. Selene är förstås inga problem men hennes lilla viljestarka dotter Fluora... Jag hade antagligen inte fått på henne om inte Micke varit hemma, vilken tur att han var det. Vi fick i princip lyfta ombord henne, hon satt nästan på rumpan med alla fyra benen extremt brett isär. Att mamma redan lugnt stod uppe på släpet någon meter framför brydde hon sig inte i. Men vi kom iväg i alla fall och när vi kom hem gick avlastningen smärtfritt.

Jag pratade också med veterinären om Xandras framtid. Den har jag funderat mycket över detta år. Xandra är så pigg och glad, hon springer glatt omkring i hagen och hon verkar trivas ypperligt med livet. Men hon tappar både hull och muskulatur, hennes päls är lång och lockig och detta började redan i vintras. Hon hade även ett ganska kraftigt fånganfall förra hösten. Jag är så glad att hon bar fram sitt föl och att hon föder sin dotter så fint. Jag är också så glad över hennes fina allmäntillstånd. Men i grunden är det ju ändå något som är fel, jag pratade med en veterinär för ett par månader sedan och så med en annan idag. Båda har gjort en enklare undersökning (inga prover har tagits) och båda tycker att det tyder på Cushing's syndrom. Det tycker även jag. Jag tycker att hon utveckar ett typiskt Cushing's utseende med viktnedgång trots god aptit, lång och vågig/lockig päls som dessutom är svårfälld, muskelbortfall på rygg och hals, fång för ett år sedan osv. Beslutet är taget sedan lång tid. Xandra kommer att få sluta sina dagar när hennes dotter är mogen för det, det blir sannolikt innan detta årets slut. Lilja är snart fem månader, jag ser gärna att hon hinner bli någon månad till, runt sex månader klarar hon sig ju egentligen bra själv. Även om jag i normala fall inte vill vänja av förrän vid 9-10 månaders ålder. Så är det.