Nu har Lätta fått flytta till "Vi minns" här på sidan...
Det innebar att det bara blev två stycken kvar under avelsston, egentligen är ju Ruta tre i år och skulle kunna flytta dit, men hon känns så liten så det får vänta ett tag.
Jag undrar hur det är med de andra två avelsstona, om de är dräktiga eller ej. Ting borde vara det, hon brunstade aldrig om (men gulkroppar och uteblivna brunster har man ju varit med om förr förstås) och hon har kanske fått någon slags dräktig form på magen. Men det har å andra sidan Ruta också, hon är mycket tjockare än Ting så det var kanske ett osäkert tecken. Angående Selene, hon betäcktes sista gången så sent som i månadsskiftet september/oktober (oj det var väldigt så sent det blev) och när jag tittat på henne de senaste dagarna tycker jag nästan att hennes mage också ändrat form..? Ja ja, får vänta in eventuella fölsparkar, håller tummarna hårt.
Och så var det dags för årets älgar igen. Jag lyckas alltid råka ut för skumma älgindivider om kvällarna. För två år sedan var det en hel klunga på fem stycken som inte flyttade sig när jag kom, förra året bosatte de sig i hagen bakom garaget och brydde sin inte nämnvärt i oss tvåbenta. En kväll mötte jag även hela gänget i full galopp rakt emot mig, som tur var vände de cirka femtio meter från mig. Igårkväll var det dags igen, när jag nästan var hemma vid huset efter att varit nere hos hästarna står en stor älgherre mitt på vår lilla väg femton meter framför mig och han knaprar kvistar och står så bra så. Jag pratade med glad, uppmanande röst och sedan provade jag arg röst med honom, klappade händer, hoppade, viftade, smackade och lät på alla möjliga sätt men han hade hittat ett så gott kvistbestånd så han ville inte röra på sig. Jag hade inte lust att gå förbi honom heller, vägen är smal och jag påmindes om alla historier man hört om ilskna älgar. Den här verkade i och för sig inte speciellt ilsken utan mest bara hungrig. Efter fem minuter gav jag upp, jag gick ut långt bredvid vägen på vänster sida och sprang fort trettio meter och sedan var jag inne på vår gård. Älgen stod lugnt kvar och tuggade, jag hade säkert bara kunnat gå förbi honom..